Solen skiner så fint här idag. Men jag lägger märke till, att Platsen verkar vända ryggen mot ljuset. Stora delar ligger i skugga, särskilt så här mitt på dagen. Undrar varför man valde att lägga Platsen just så?

Jag hittar på en gammal karta från 1864. Men jag inser snart att just den här kartan inte alls visar Staden, så som den faktiskt såg ut vid den tiden. Det här är snarare en bild av en tänkt Stad - "så som den skulle kunna bli".

Omkring 1860 hade Sveriges gränser ritats om. Staden behövde inte längre några försvarsmurar. Nu kunde den alltså börja växa utåt. Men hur?

Stadsfullmäktige utlyste Sveriges första stadsplanetävling, som omfattade hela området runt om stadens kärna. Mer än tjugo bidrag hade skickats in – och varenda ett hade sina bilder på en framtida Stad. Man utpekade inte ett vinnande förslag, men valde sedan att samla delar från flera olika förslag för att skapa sine egen plan för en framtida Stad. Det är den planen du ser här, i en kopia från 1871.

Du har den ursprungliga Staden i mitten, innesluten av sina vallgravar. Röda områden markerar plats för nya stadsdelar – bostäder, fabriker och andra byggnader. Gröna områden anvisar plats för nya eller utökade parker. Du ser Nya Allén och Trädgårdsföreningen, precis där de ligger än idag.

Och - som ett tunt, lodrätt gult känselspröt, sträcker sig nu också en ny Kungsportsaveny rakt söderut, precis under stadens mittpunkt. Jag markerar den med en pil. Du ser att den ligger i förlängningen av en existerande gata som gick ända ner till hamnen.

Redan på det här stadiet har Avenyn fått sin särskilda roll. Den skulle vara ryggraden i en ny stadsdel med moderna bostäder för stadens mer välbeställda invånare. Som du ser, slutar den lite abrupt vid Engelbrektsgatan. Men det var nog logiskt i dåtidens Stad: För längre söderut låg då ett grönområde, som redan under många år hade fungerat som en nöjesplats för stadens societet.

Det var här man promenerade, lyssnade på musik och såg olika föreställningar på Lorensbergsteatern. Här fanns ett särskilt rent värdshus, en dansbana och en skjutbana. Så därför fick det gå ytterligare femtio år innan Staden tog beslutet att förlänga Avenyn in över detta grönområde.

Men då gjorde man det i gengäld rätt rejält: Man valde att skapa en monumental slutpunkt för Avenyn: Platsen. Den skulle vara så stor, att den kunde ses ända nerifrån Kungsbron.

Det kan alltså vara därför som Platsen vänder sig inåt mot staden - istället för upp mot solen. Men bekräftar inte detta, att Platsen är född som en bild - snarare än som en funktion?

Bild: Plan för Göteborgs Stads utvigdning, 1871. Wikimedia Public Domain.