Jag får fatt på en detaljerad utvecklingsplan för Arenastaden – som man nu vill bygga bara några hundra meter från Poseidonskulpturen - Stadens eget emblem.

Nu blir det tydligare, att byggandet av två nya monumentala arenor hänger ihop med en utbyggnad av Svenska Mässan. Och hur detta i sin tur är kopplat till det som kallas Evenemangsstråket – en kedja av anläggningar som sträcker sig från Ullevi till Scandinavium till Mässan, Liseberg, Universeum och till Världskulturmuseet vid Korsvägen.

Texten ändrar min syn på Platsen. Den är inte bara är ett ensamt landmärke – en isolerad symbol för staden. Den är snarare en slags hörnsten i en pågående konstruktion av stadens självbild.

Platsen föddes för hundra år sedan som entré till en Jubileumssutställning. Som du kan se, tog utställningen form som ett undantag, mitt i Stadens väv. Ett temporärt område som lockade till sig hela fyra miljoner besökare på bara fyra månader. Själva utställningsområdet togs bort, men idén verkar sväva som ett slags begreppsligt eko över Evenemangsstråket och Arenastaden, som också ligger ungefär där Jubileumsutställningen låg.

Man återanvänder nu samma princip: En stad i Staden. Och samma villkor: En besökare skall kunna ta sig till fots mellan olika funktioner. Allt skall finnas inom gångavstånd, inklusive restauranger, hotell och en biograf. Och allt detta är tänkt som ett verktyg, för att promovera Staden. Man kan visa upp en tillrättalagd bild av sig själv - för cirka 6,5 miljoner besökare per år.

Så, ja skuggan från Jubileumsutställningen 1923 lever kanske fortfarande.

Men ändå – kan det verkligen vara så? Skulle en "genistad" verkligen hålla fast vid en och samma formel för ekonomisk framgång, i över hundra år?

Och om så är fallet – vem vinner på detta? Och hur spelar detta in på en lokal vardag? En lokal kultur?

Göteborgs Stad, Ny arena och stadsutveckling i Evenemangsområdet, Göteborgs Stad, läst 2025.
www.goteborg.se/ny-arena-och-stadsutveckling