Kan man peka ut en slags början – eller ett slags "frö" till Platsens identitet? Fanns det något här innan,som Platsen naturligt växte fram ur??

Jag ställer frågan till Lars Jadelius, docent i arkitektur, historiker och kulturvetare. Han svarar utan tvekan: "Fröet" kan ha varit ett lite ovanligt beslut, som Staden tog när stadsmurarna revs på 1800-talet. Man valde nämligen att bevara de gamla skjutfälten på andra sidan vallgraven och att göra om dem till ett parkrum. Detta beslut banade sedan väg för att anlägga en Trädgårds-förening – ett nytt socialt rum i naturen.

Lars ger mig ytterligare två frön till Platsens identitet: två ideal som var högst moderna på den här tiden – "Det Gröna" och "Villa".

Kronan skänkte Staden olika landområden för att trygga dens livsmedels-försörjning. De användes till glest bebyggda landerier. Det låg en hel rad av sådana längs dåtidens södra infart till staden – Södra Vägen.

Under 1700-talet togs dessa landerier över av Stadens välbärgade köpmansfamiljer. De förvandlade dem till herrgårdsliknande sommarställen - alltså villor, omgivna av stora trädgårdar. När Nya Allén skulle anläggas, planerade man också här för stora, fristående villor för Stadens rika familjer, mitt i det nya grönområdet.

När Staden bestämde att man skulle bygga en helt ny aveny, valde man så att hålla fast i "det gröna": Avenyn skulle kantas av träd i rader. Och alla byggnader skulle ha egna för-trädgårdar.

En sista faktor påverkade nog också Platsens nuvarande identitet och roll:

En tidig ägare till Lorensberg, ett av landerierna, hade fått rätten att bygga om sitt sommarställe till ett värdshus. En senare ägare gjorde så om värdshuset till en varietélokal och dansbana. Detta blev en populär mötesplats för stadens välbärgade familjer. Ungefär där Poseidon står idag, låg dessutom en skjutbana. Den drevs av Skytteföreningen från mitten av 1800-talet. När en stor brand förstörde området 1864, fick ägaren tillstånd att uppföra en ännu större restaurang, plus en permanent cirkusbyggnad och dessutom en engelsk park.

Fotografiet du ser här är taget just i denna park, i slutet av 1800-talet.

Platsen kan alltså sägas föra en redan existerande identitet vidare. Här hade man redan länge samlats. Man hade använt området till motsatsen till det hårda kroppsliga arbetet. Detta var en zon för det gröna, för nöje, för social aktivitet – och alltid på flaneringens villkor.

Undrar om den här kontexten kommer att prägla Platsen, också i framtiden? Kommer den alltid att stå som en motsats till allmänningen? Och altid vila på exkludering?

Skärmbild: Journalfilm F2331, Lorensberg förr och nu (Fältrittklubbens prishoppningar. Ryttare i kuperad terräng). Hasselblads Fotografiska AB, 1916.